Dag 3 efter operation och hjälplösheten tär lite på psyket. Gillar inte att behöva be om hjälp för minsta lilla, men vet samtidigt att det inte är någon fara. Projektplaneringen har tagits till en helt ny nivå i vardagen.
 
- Jag ska dusha, hjälper du mig med handduk och kläder? 
*Sitter i dushen med benet i högläge*
- Ääääälskling? Kan jag få en till handduk och schampo, balsam och tvål? 
10 sek senare
- Duuu älskling, kan du ta ned duschhandtaget till mig?  
 
Planeringen behövs som sagt jobbas lite på, men nu är projekt duscha över. Vad hade man gjort om man bodde ensam? Känns halft omöjligt att leva så som det är just nu, trots hjälp. 
 
Här i soffan har jag bunkrat upp ett lager med morötter, körsbärstomater, riskakor med ostsmak, knäckebröds-sticks, äpplen, vatten och diverse tabletter. Runt mig finns även 7 böcker att läsa, och netflix-kontroller med oändliga dokumentärer att se. Jag har nästan allt jag behöver för att kunna bo på soffan i någon vecka. Kuddar, täcke, dator, mobil, laddare etc. Enda sträckan jag behöver är till toaletten.

Kommentera

Publiceras ej